Anknytning

 

Oktobermörkret har börjat komma med en väldig fart. Det är mörkt när jag börjar jobba på morgon och nästan mörkt när jag går hem för kvällen. En morgon när jag öppnade förskolan jag brukar jobba på kommer en utav de yngre barnen först. Det är mörkt ute och jag har tänt mysbelysningen runt om i huset. Flickan är fortfarande trött och gnuggar sig i ögonen när hon stiger in i hallen. Hennes mamma är stressad och skyndar att klä av henne ytterkläderna för att sedan ge henne en snabb puss och vinkar hej då. Flickan kommer fram till mig, tar min hand och tittar på mig och frågar –läsa boken? Jag ber henne hämta en bok och vi kryper upp i soffan och myser till bockarna bruse.

 

Anknytningen mellan människor har en stor del i förskolan. Kan man inte ett barn knyta an till någon där, så kan det bli problem i verksamheten. Flickan som jag berättar om har inte alltid kommit så bra överens med mig. Hon har alltid varit misstänksam emot mig och jag förstår henne mycket väl då jag inte är hennes ordinarie fröken. Men efter en tid nu har vi lyckats bygga upp ett band och jag tror hon känner sig trygg hos mig.

Trygghet är ju det anknytning handlar om. Broberg, Hagström och Broberg(2012) menar på att finns en god omsorg på förskolan gör det att barnen känner sig trygga och på så sätt behöver inte barnets sin förälder nära varje gång den är i behov av tröst. Det är även viktigt att pedagogen har visat intresse och viljan att lära känna barnet för att barnet ska känna trygghet tillexempel om det ramlar och slår sig.

 

Under en föreläsning gick vi igenom olika anknytningsstadier barnet går igenom. Barnet börjar redan som spädbarn att anknyta till sina föräldrar och att anknytningen ska fungera som en trygg bas för barnets utforskande, det ska även utgöra en trygghet som barnet kan återvända till då det upplever fara.  På så sätt skapas en trygghetcirkel som de kallade det. Barnet vågar utforska men vågar detta på grund att det har en säker famn att landa i om något går på tok.

Om barnet upplever en otrygg anknytning kan barnet komma i både konflikt med sig själv och andra. Barnet kan koppla av och på anknytningsprocessen och kan bli väldigt stressad av detta. Vi diskuterade även under föreläsningen att barnets anknytningsprocess är en del av barnets utveckling.

Just anknytning känner jag är en av de viktigaste punkterna att jobba på i förskolan. Det är viktigt att barnet möter trygga vuxna som ger barnet stöd när det är svårt, men även att den vuxna kan ge utmaningar och också ha kul tillsammans med barnen.

Jag tror tyvärr att i mitt kommande yrke kommer jag möta barn som kommer bli svårare att knyta an till än till andra. Något säger mig att kemin måste stämma mellan pedagoger och barn men jag menar inte då att kommer försöka mindre för det. Men att det ibland kan finnas tidigare erfarenheter hos barnet som gör att det inte kan knyta an. Jag tror man måste försöka mer då, fast det känns läskigt eller jobbigt. Men alla barn ska ha rätt till en trygg punkt.

Kommentarer:

1 Karin Carnby-Vallgårda:

skriven

Fint du ger mig inre bilder vid ditt mottagande av barnet i texten :)

Kommentera här: