studentfrokens.blogg.se

När jag gick mellanstadiet fanns en kille som inte var som ”alla andra” i klassen. Han sökte ständigt uppmärksamhet och tyvärr åt det negativa hållet och ibland kunde det också bli väldigt våldsamt. Han och lärarna kunde skrika åt varandra en hel lektion medan vi andra i klassen fick sköta oss själva. Jag dömer inte lärarna, killen var svår och hans föräldrar ville inte ha någon hjälp utöver den ”normala skolformen”.

Han skulle jag nog beskriva som ett utmanade barn men även utmanade föräldrar.

Som klasskamrat förstod man inte alltid varför han betedde sig som han gjorde. Vi visste bara att han hade det lite trassligt hemma.

Under campusveckan i Härnösand fick vi en intressant föreläsning kring utmanande barn. Anders Lindqvist tar då upp att det finns fyra huvudtyper av beteendeproblem i skolsituationer. Det kan vara beteende som hindrar lärande och undervisning, utåtagerande beteende, social isolering, antisocialt beteende. Barnet har ofta en känsla av att vara annorlunda. Han menar att det är viktigt att flytta problemet ifrån barnet och lägga fokus på omgivningen och miljön för att underlätta för barnet. Dessa beteendeproblem barnen kan ha triggas igång av miljön barnet vistas i. Det gäller att få barnet från offer till aktiv part i sitt handlande.

I mitt arbete so pedagog kommer jag möta många olika barn och det är då viktigt att jag kan hjälpa alla barn beroende på vad de behöver hjälp med. Jag måste skapa mig en förståelse för varför barnet reagerar som det gör i vissa situationer.

Anders menar att det är viktigt att man måste göra en typ av bedömning på barnets beteende problem. Det är jätteviktigt att ha som en grund när du ska prata med föräldrarna om barnet. Det är viktigt att se hur länge dessa problem artar sig, alltså varaktigheten. Sen är det även viktigt att se hur vanliga de är. Det är även viktigt att känna av intensiteten i situationen och problemet. Sker det hela tiden eller bara i specifika sammanhang? Har barnet någon avsikt, kan man förstå problemet i fråga? Ställa frågor som –Är det vårt fel? Eller gruppdynamiken?

Det är även viktigt att se alla barn, hur de fungerar. Anders berättade om att det finns två typer av barn, externaliserade eller internaliserande. Den ena är mer åt det utåtagerande hållet, internaliserande är mer inåtvänd.

Om jag ska beskriva min barndom var jag nog åt det internaliserande hållet. Jag var ofta tyst, blyg och lekte själv. Jag såg det inte som stora problem att jag var sån, det är ju sån jag är. Jag tror det är viktigt att komma ihåg att man inte ska blanda ihop dessa beteenden med barnets personlighet. Det här beror ju alldeles på vilken grad det är då. Men som i mitt fall tyckte lärarna att det var väldigt negativt att jag inte var så högljudd utav mig, då de menade på att det påverkade mitt betyg. De trodde att jag inte brydde mig eller fann ämnena intressanta. Det gjorde jag faktiskt men hade nog antagligen blivit så pass uppfostrad att jag inte kastade mig över saker och ting och lät andra prata först innan jag själv, och sedan glömdes bort. Jag tror även att det kan finnas peronlighetsdrag som påminner om externaliserade beteenden, barn som har mycket energi och liv i sig.

Bara för att dessa barn beter på ett visst sätt betyder det inte att de har beteende problem! Men går det ofta ut utöver barnets liv och hämmar dem är det nog dags att se över vad som kan vara tokigt.

Det här inlägget ska även handla om konflikthantering, då det kan bli många konflikter med barn med beteende problem, men även barn som inte har det. här är det viktigt att jag som pedagog ställer mig frågan –hur upplever jag konflikter? En het diskussion behöver inte betyda att man är i en diskussion. När jag är ute och jobbar på förskola försöker jag i den mån det går låta barnen lösa deras konflikter själva. Jag kan gå in och stödja barnen men mitt mål är att jag ska försöka hålla mig utanför. Ibland går inte detta alltid så bra och man måste till slut ingripa då en eller flera barn far illa av konflikten. Och visst har jag märkt att ingen konflikt är den andra lik. Anders Lindqvist menar att det finns ingen universal modell för hur man löser en konflikt. Ingen människa är den andra lik. Vi tolkar och beter oss olika och vi bär med oss olika erfarenheter sedan tidigare som påverkar vår bedömning av en konflikt. Men jag tror också att tillfället och humör styr hur konflikten utbreder sig samt löses. Vissa dagar är man mer tolerant än andra och det tror jag har stor påverkan hur konflikter fortlöper.

Anders Lindqvist tar även upp proaktiv konflikthantering. Ska man jobba på detta sätt ska det helst inte finnas någon konflikt innan i barngruppen. Man kan jobba med gruppstärkande aktiviteter, även rollspel och övningar där barnen kan hitt lösningar. Det är även viktigt med tydliga och positiva regler som att ”I hallen går vi!” Istället för ”vi springer inte i hallen!!”. Det är även viktigt att dessa regler är få så barnen orkar hålla reda på dem.